Folkhemmet är en politisk term som socialdemokratin använde för att beskriva en samhällsvision. Begreppet fick sin spridning efter att den socialdemokratiske ledaren Per Albin Hansson använt det i ett berömt riksdagstal från 1928.
Idag används folkhemmet även som en beskrivning av en tid och en epok i Sverige som tog sin början under 1930-talet och slutade i mitten 1960-talet. På den här sidan hittar du material som rör denna tid utifrån Nordiska museets olika ämnesområden.
Efter krigsslutet 1945 var tillgången på kläder och skor inte så stor. Man köpte inte färdigsytt i den omfattning som sker idag.
I en medelstor svensk stad som precis som landet i övrigt återhämtade sig från krigsåren var kollektivtrafiken en viktig förutsättning för att resa och röra på sig om man inte cyklade, promenerade eller vintertid i snösäkrare delar av landet åkte spark.
Efter andra världskriget var Sveriges befolkning äldre än i många andra länder i Europa. Medan de krigförande ländernas aktiva årskullar tunnades ut var svenskarna relativt opåverkade av kriget ur demografisk synpunkt.
Det var svårt att försörja sig för många personer som levde med olika funktionsnedsättningar. Störst möjligheter att få arbete hade de som var döva eller hade hörselskada. För många var en knapp invalidpension, som den hette då, den enda inkomsten
Fram till 1930-talet hade Sverige sämst bostadsstandard i Europa. Fler, bättre och billigare bostäder behövde byggas. Hemmens forskningsinstitut formulerade vad som ansågs vara god boendestandard. De skapade regler och normer.
Hur bodde man under folkhemstiden? Kliv in i Folkhemslägenheten, en typisk lägenhet på två rum och kök från slutet av 1940-talet.
Intendent Maria Perers berättar det funktionalistiska kökets historia.
Tvättstugan är ett folkhemsprojekt som startade på 1930-talet då Sverige skulle moderniseras och då alla skulle få det så bra som möjligt materiellt.
Anita och Ingvar berättar om sina minnen från folkhemstiden. En del av en lärarhandledning
