Surströmmings-premiär

Surströmming är strömming som är fermenterad, alltså jäst – inte rutten. Fermenteringen ger rätten den speciella doft som många väjer för. Surströmming förknippas ofta med norra delen av Sverige, men äts på många andra håll. Ofta tillsammans med tunnbröd, lök och kanske snaps. 

Fisket sker på våren när strömmingen är lekmogen. Efter rensning ska den ligga i starkt saltat vatten (saltlake) i ungefär två dygn eller till dess att allt blod är urvattnat. Därefter ska den ligga i tunnor med en svagare saltlake och jäsa i sex till åtta veckor. I början av juli brukar den vara klar att förpackas i plåtburkar.  

Surströmmingsfestens årliga premiär är sedan 1940 satt till den tredje torsdagen i augusti. Konkurrens och ökad efterfrågan hade lett till att ofärdig (ojäst) surströmming såldes. Den fasta premiärdagen blev ett sätt att hindra försäljning av ofärdig produkt.

Surströmming är känt i Sverige från åtminstone 1500-talet, då man idkade handel med surströmming. Till skillnad från många festrätter, har surströmmingen ursprung i vardagsmat i bondesamhället. Fermentering (jäsning) var i själva verket en metod för att bevara fisken. Efter hand ökade försäljningen söderut, bland annat tack vare förbättrade förpackningar (träkaggar, krus och senare konservburkar). Även annan fisk som mört fermenterades och kallas surmört.  

Under 1800-talet började traditionen att äta surströmming även att röra sig genom samhällets sociala skikt och den tidigare fattigmansmaten blev festmat. Surströmmingen är en maträtt som många är ambivalenta inför. Av vissa hyllas den, andra tycker att den är vämjelig. 

Charles Emil Hagdahl, som var 1800-talets mest kände svenske kokboksförfattare, skriver år 1891 följande kärnfulla ord i sin kokbok:  

”[surströmming] Är en gammal anrättning, hvars tillredning naturen sjelf alltid ombesörjt ända från världens skapelse. Våra första föräldrar vädrade densamma redan utanför paradisets portar, och den var alltid känd, såväl vid alla kökkenmöddingar och pålhyddor, som hos grekerna och romarna, ty alla visste hvad rutten fisk betydde, men smaken derför var ännu icke så utvecklad som nu – man kände icke då någon haut gout …  

Surströmmingen spisas blott av den invigde – su naturelle. Den anses som en läckerhet af utsöktaste slag, men kalasmat blir den dock aldrig, såvida icke värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro utan näsa.” (Kokkonsten som vetenskap och konst av Ch. Em. Hagdahl 1891)  

I likhet med kräftan kopplas surströmmingen gärna till föreställningen om svenskhet, men också till regional identitet. Vi förknippar surströmming med norra Sverige, där många säger sig veta hur man på riktigt sätt bör äta rätten. Anspråken på sådan expertis är ganska typisk för traditioner som kopplas till vissa regioner och platser.  

De senare åren har surströmmingen testats av internationella kockar som fnissande inför odören ändå säger sig uppskatta denna delikatess.  

Vad och hur firar befolkningen i de nordiska samhällena?

Som kulturhistoriskt museum dokumenterar och gestaltar Nordiska museet livet i Norden, i både vardag och fest. Till exempel undersöker vi: Vad och hur firar människor? Hur ser dagens och gårdagens traditioner och ritualer ut och vilken roll spelar de i det sociala livet? 

Vi samlar kunskap om traditioner sedan sent 1800-tal

Vår verksamhet och kunskap kring traditioner vilar på kulturhistorisk forskning och samtida forskning om ritualer. Vid sidan om forskning bygger vi på våra omfattande föremåls- och arkivsamlingar.

Sedan sent 1800-tal har vi dokumenterat och samlat in kunskap kring traditioner och ritualer i människors vardagsliv och fest, och som representerar högtider och traditioner.  Kunskap i form av föremål, fotografier, folkminnen och nedtecknade intervjuer med exempel på ritualer och traditioner.

Vi har samlat och dokumenterat genom att göra fältarbeten (det vill säga dokumentera firande på plats), skicka ut frågelistor, intervjuat människor och numera genom digitala insamlingar.

Traditioner förändras och är dynamiska

Under de 150 år som insamlingarna pågått har det skett enorma samhällsförändringar i Sverige och Norden. Även traditioner och sociala mönster är dynamiska och förändras: Traditioner föds, omvandlas och följer människor, tiden och media. 

Vi analyserar fortlöpande materialet i ljuset av både samtidsprocesser och historiska omständigheter. 

Vi förmedlar kunskap på flera sätt

Vi förmedlar kunskap på flera sätt: i bokform, i utställningar, publika samtal och föredrag, i egna digitala kanaler och genom uttalanden i media. 

På vår webbplats hittar du exempel på högtider och firande bland befolkningen i de nordiska samhällena.

I Nordiska museets arkiv kan du utforska fler exempel och också titta på folkminnen och traditionsuppteckningar ur våra samlingar.

I Nordiska museets bibliotek finns både våra egna böcker och publikationer och annan litteratur om högtider och traditioner.