Nordiska dagar och nätter
Utsedd till Årets samtidsdokumentation
Nordiska museets uppdrag är att bevara minnet av livet i Norden. Vill du hjälpa framtiden att förstå vår tid? Delta i vår dag- och nattinsamling och gå till historien.
Insamlingen ”Hur var din dag?”
Pendling, mardrömmar, hämtningar på förskolan, sovmorgnar, fest, fika och möten. Vardagen rymmer en hel del som inte alltid dokumenteras. Men det är ju alla dessa händelser som är livet. Vill du hjälpa till att dokumentera vår tid för framtiden i insamlingen Hur var din dag?
Du kan välja att börja en ny dagbok eller att ladda upp dagboksanteckningar från förr. Alla bidrag sparas i våra samlingar. Tillsammans utforskar och dokumenterar vi livet i Norden för kommande generationer.
Projektet är prisbelönt. I april 2026 tilldelades Nordiska dagar och nätter utmärkelsen Årets samtidsdokumentation i Sverige av föreningen Doss, Dokumentation av Samtida Sverige. Läs mer om det här.
Frågor? Kontakta Nordiska museets samtidsredaktion
Vill du ha löpande information om projektet? Prenumerera på Skaffarbrevet
Nordiska museets uppdrag är att bevara och levandegöra minnet av livet i Norden. Det innebär att vi är intresserade av alla timmar, alla dagar och av alla liv. Med dag- och nattboksinsamlingen Nordiska dagar och nätter vill vi hjälpa framtiden att förstå oss och vår tid.
Nordiska museets grundare Artur Hazelius insåg tidigt, att ett museum tillägnat vardagslivet knappast kunde drivas av enbart ett fåtal personer. Han tog hjälp av människor från Sverige och Norden. Sina frivilliga medhjälpare kallade han Skaffare. Deras bidrag har format de utställningar vi ser på Nordiska museet idag. Det är precis så vi fortsätter att arbeta. Tillsammans utforskar och dokumenterar vi livet i Norden.
Projektet Nordiska dagar och nätter pågår sedan april 2025 med dagarna och fortsätter i februari 2026 även med nätterna. Båda insamlingarna pågår åtminstone till slutet av 2027.
Projektledare: Jörgen Löwenfeldt
Delprojektledare: John Högström
Sakkunnig dagböcker: Marie Steinrud (arkivare)
Sakkunnig sömn och drömmar: Anna Fredholm (intendent)
Kontakta Nordiska museets samtidsredaktion.
Commuting, nightmares, preschool pickups, sleeping in, parties, coffee breaks, and meetings—everyday life is full of moments that often go undocumented. But it’s these very moments that make up life itself. Would you like to help preserve our shared memory? Write about your day and your night, and become part of our collections.
The mission of Nordiska museet is to preserve and bring to life the memory of life in the Nordic region—every life, every hour. Through the collection project Nordic Days and Nights, we strive to do just that—to help future generations understand our time.
Our founder, Artur Hazelius, understood early on that a museum dedicated to everyday life could hardly be managed by just a handful of people. He enlisted the help of individuals from across Sweden and the Nordic region, whom he called Skaffare (Gatherers). Their contributions have shaped the exhibitions we see at the museum today. And this is exactly how we continue to work. Together, we are writing the history of the future.
Both collecting projects will run at least until the end of 2027.
Project Manager: Jörgen Löwenfeldt
Deputy Project Manager: John Högström
Knowledge Lead, Diaries: Marie Steinrud (Archivist)
Knowledge Lead, Sleep and Dreams: Anna Fredholm (Curator)
Questions? Contact us at: minnen@nordiskamuseet.se.
For ongoing updates about the project, subscribe to Skaffarbrevet.
5866 dagar har samlats in
Nya dagboksanteckningar
Hur var din dag?
Fem personer skriver dagbok i ett år
I mars 2025 gick vi ut med en öppen utlysning där vi sökte fem personer som ville skriva dagbok under ett år som en del av projektet. Intresset var stort – över 2500 personer från hela Sverige och Norden anmälde sig för att vara med och dokumentera sin vardag.
Fem dagboksskrivare valdes ut och de har skrivit om sina liv och sin vardag under ett helt år. Deras texter kommer ge inblick i vardagslivet från olika delar av Sverige och Norden och kommer att bevaras i Nordiska museets samlingar.
Våra fem skribenter
Åke, 76, Stockholm
Åke, 76, Stockholm
Jag är 76 år och har varit pensionär i ungefär tio år. Samhällsfrågor har alltid intresserat mig – både det politiska och det som rör kultur i lite bredare mening. Idrott har också varit en röd tråd genom livet. Jag jobbade länge inom IT, ofta i uppdrag kopplade till offentlig sektor. Jag tillhör den generation som växte upp under efterkrigstiden, i en tid som präglades av framtidstro och stark känsla för gemenskap.
Sedan en tid tillbaka lever jag ensam. Det tog sin tid att hitta in i en vardag, men numera rullar det på med både praktiska sysslor och socialt umgänge. Jag är med i en seniorgrupp som tränar tre gånger i veckan, och det har blivit ett bra sätt att hålla igång både kropp och huvud. Jag promenerar mycket och försöker hålla rutinerna. Intresset för kultur har jag kvar – film, teater, sport och samtal om det som händer i världen, gärna tillsammans med gamla vänner.
Ibland skriver jag dagbok, inte regelbundet, men när andan faller på. För några år sedan gav jag ut en bok om min uppväxt, något som betydde mycket för mig. Det här projektet känns som en bra fortsättning – ett sätt att komma igång med skrivandet igen och få dela med mig av tankar och erfarenheter från livet som det blev.
Läs Åkes dagboksanteckningar på minnen.se
Anna Sofia, 28, Helsingfors
Anna Sofia, 28, Helsingfors
Jag är 28 år, finlandssvensk och uppvuxen i Österbotten men bor sedan några år tillbaka i Helsingfors. Jag har en magisterexamen i nordisk historia och har jobbat inom arkiv, forskning och gymnasiet. Jag är intresserad av kultur och samhällsfrågor. Min vardag är ofta trött, stillsam och styrd av rutiner. Jag jobbar, lyssnar på poddar, scrollar, träffar någon vän ibland, funderar mycket men gör sällan några större förändringar. Jag känner ofta att mitt liv borde se annorlunda ut, men fastnar ändå i det som är.
Jag har skrivit dagbok till och från sedan lågstadiet, mest under studietiden då mycket hände. På senare år har det blivit svårare att komma igång – både för att jag ofta känner mig orkeslös och för att det jag vill skriva om ibland känns för nära. Samtidigt är dagbok det enda skrivande som känts kravlöst. Jag jobbar just nu med att digitalisera ett stort personarkiv, och det har aktualiserat tidigare funderingar på vad vi lämnar efter oss. Kanske är det viktigt att också min röst finns sparad. Jag har länge tänkt att jag vill skriva, men hållit tillbaka. Det här känns som ett sätt att ändå göra det – utan att behöva låtsas vara något annat än mig själv.
Läs Anna Sofias dagboksanteckningar på minnen.se
Annika, 61, Örebro
Annika, 61, Örebro
Jag heter Annika, är 61 år och bor ensam i Örebro. Jag arbetar som sjuksköterska på BVC, men har också jobbat inom smittskydd, infektion, vårdcentral och skola. Jag har två vuxna barn, ett i Västerbotten och ett i Norge, där mina barnbarn bor. Vi ses så ofta vi kan. Jag läser franska sedan många år, något som började i en tuff period i livet. Reser ibland till Frankrike – alltid med tåg. Jag tycker mycket om kultur i alla former – film, balett, teater, böcker – och gillar både storstadens puls och naturens lugn. Jag dansar balett och modern dans, tränar yoga och träffar gärna vänner.
Min dag börjar ofta tidigt med te, frukost och en cykeltur till jobbet. Där möter jag barn och föräldrar, väger, mäter, vaccinerar och lyssnar. På kvällen har jag franskakurs eller bara en lugn stund hemma med en bok eller serie. Jag har skrivit dagbok sen jag var liten. Det hjälper mig att förstå livet och minnas det viktiga. Att få vara med i det här projektet känns roligt – kanske kan någon i framtiden känna igen sig i det jag skriver.
Läs Annikas dagboksanteckningar på minnen.se
Rawan, 38, Bodens kommun
Rawan, 38, Bodens kommun
Jag heter Rawan, är 38 år och bor med min familj i Harads, en liten by i Norrbotten. Jag kommer från Betlehem och har tagit med mig både språket, kulturen och minnena hit till norra Sverige. Jag studerar till ämneslärare i engelska vid Luleå tekniska universitet och blir klar till sommaren. Vid sidan av studierna jobbar jag som städare i min mans företag och försöker balansera vardagen med jobb, plugg och familjeliv – inte alltid lätt, men jag är stolt över det.
Min morgon börjar ofta med en kopp kaffe nere vid älven nära huset, där jag lyssnar på naturens ljud och samlar tankarna. Jag har skrivit dagbok sedan jag var 13 år och skriver fortfarande – ibland på arabiska, ibland engelska eller svenska. Jag hoppas att mina ord en dag kan ge framtida generationer en bild av hur livet var. När jag hörde om det här projektet ville jag direkt vara med och dela min berättelse.
(Avslutade skrivandet 10 september 2025.)
Olof, 39, Varbergs kommun
Olof, 39, Varbergs kommun
Jag heter Olof, är 39 år och bor med min sambo och två små barn i ett hus i Veddige, mitt i den halländska landsbygden norr om Varberg. Jag jobbar som systemutvecklare och just nu är fritiden ganska begränsad. Tankarna får ofta vandra i samband med vardagssysslor, särskilt kring projekt jag aldrig riktigt blir klar med – som trädgården. Jag tycker om att springa, läsa böcker, spela tv-spel och prata i telefon med vänner jag träffar mer sällan numera. Det känns både fint och lite otillräckligt. Så är det nog för många.
De senaste tre åren har jag både blivit pappa till två barn och förlorat min egen pappa. Det har satt igång större tankar om livet och vad man lämnar efter sig. En vanlig dag börjar tidigt, med min dotter bredvid mig i sängen. Vi gör kaffe, pratar, tänder en brasa. Sen åker jag till jobbet och kanske förbi antikvariatet på vägen hem, på jakt efter en inbunden Stephen King. Kvällen går åt till middag, nattning, lite prat eller en film. Jag sover oftast med min dotter och läser eller lyssnar på ljudbok innan jag somnar. Jag skrev dagbok när jag var yngre, men det blev aldrig särskilt bra. Nu vill jag skriva för att jag vill bli läst. Och kanske för att det jag har att säga – hur litet det än är – ändå betyder något.
Läs Olofs dagboksanteckningar på minnen.se
Insamlingen ”Hur var din natt?”
Vi människor ägnar en tredjedel av våra liv åt att sova, och sju år med att drömma. Liksom våra vakna liv ser våra nätter helt olika ut. Nattsömnen påverkas av våra livsomständigheter och förändras under livets gång. Den skiljer sig också mellan olika tidsepoker och kulturer.
Varför gör ni det här projektet?
Vi vill förstå hur människor i Sverige och Norden sover och drömmer i vår egen tid. Vi människor ägnar en tredjedel av våra liv åt att sova, och sju år åt att drömma. Trots att nattsömnen är en stor och viktig del av livet har den sovande människan fått betydligt mindre uppmärksamhet än den vakna genom kulturhistorien. Våra nätter, liksom våra vakna liv, ser olika ut. Sömnen påverkas av livsomständigheter och förändras under livets gång, och den har varierat mellan tidsepoker, platser och sociala miljöer. Därför intresserar vi oss för människors sovvanor, drömmar och föreställningar om sömn.
Den sovande människan som kulturvarelse. Vad menar ni med det?
Hur vi sover handlar inte bara om biologi, utan också om kultur och livsvillkor. Även om sömnen är ett grundläggande behov har vi olika sätt att sova beroende på när och var vi lever och hur våra liv ser ut. Sömnen förändras genom livet i relation till familj, arbete, hälsa och åldrande. Med projektet vill vi utforska de föreställningar, vanor och villkor som påverkar människors sätt att sova.
Vad kommer framtidens människa att lära sig om oss utifrån den här insamlingen?
Vi hoppas att människor i framtiden ska kunna komma nära våra liv genom hur vi sov och drömde. Insamlingen ska berika Nordiska museets samlingar med bilder, berättelser och föremål som kan ligga till grund för kunskap om den sovande människan i vår tid. Den som utforskar materialet kommer sannolikt att få en unik inblick i sovvanor och drömmar på 2020-talet. Kanske kan det hjälpa till att besvara frågor som: Hur förberedde sig människor för att sova? Hur såg det ut där de sov? Vad hade de på sig? Använde de hjälpmedel? Vad drömde de om? Sov de själva eller tillsammans med andra? Hur vaknade de?
Vad har samlats in tidigare?
Det finns mycket material om sömn i museets samlingar, men få breda samtidsinsamlingar om hur människor faktiskt sover. I samlingarna finns tusentals föremål som rör sömn, till exempel sängar, täcken, nattlinnen, gosedjur, sängvärmare, väckarklockor och tandborstar. I arkivet finns huskurer mot sömnlöshet, vaggvisor och berättelser om drömtydning, sömngång och skydd mot onda nattväsen. Däremot känner vi inte till någon tidigare insamling som tar ett samlat grepp om sömn och sovande på det här sättet.
Hur sov människor förr? Vad vet vi om det?
Människor har sovit på många olika sätt genom historien, beroende på hur man levt och bott. I det förindustriella samhället sov man ofta tillsammans i det rum som gick att hålla varmt. De flesta bodde trångt och saknade ett särskilt sovrum. Man fick tränga ihop sig där det fanns plats – i sängar, soffor, på bänkar eller i enkla bäddar på golvet.
I början av 1900-talet var bostadsstandarden låg och många familjer delade på ett rum och kök. Trångboddheten påverkade sovvanor och nattbäddar, och tillfälliga lösningar bredde ut sig över golven.
Först under mitten av 1900-talet blev sovrummet som särskilt rum verklighet för de flesta. Nya funktionella bostäder med avskilda sovrum sågs som viktiga i byggandet av välfärdssamhället. Med miljonprogrammet och den nya normen ”tre rum och kök” fick fler möjlighet till egna sovrum och separata barnrum.
Har sömnen förändrats över tid?
Behovet av sömn har alltid funnits, men villkoren runt den har förändrats. Länge var sömnen uppdelad och avbruten av sysslor som att elda och se till djuren. Många sov en första och en andra sömn, med en vakentid däremellan.
När städerna växte och elektriciteten infördes behövde människor inte längre följa ljuset. Samtidigt anpassades sömnen mer efter arbetet utanför hemmet.
I början av 1900-talet fick idén om ”8-8-8” genomslag: åtta timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars sömn. Efterkrigstiden förde med sig nya sömnstudier och råd om sömnhygien, och under 1950-talet ordnades kurser i bäddkunskap och sängklädestillverkning för allmänheten.
Vad vet vi om människors drömmar? Varför är det viktigt att samla in?
Drömmar har länge fascinerat människor och setts som meningsfulla. De har tolkats som budskap eller varsel och kan ge inblick i både människors inre liv och den tid de lever i.
I Norden har drömtydning ofta varit kopplad till kärleksmagi. Genom olika knep (som att äta särskild mat före sänggåendet) kunde man i drömmen få veta vem man skulle gifta sig med.
Mardrömmar förklarades förr med maran, ett nattväsen som tog sig in i husen och skapade tryck över bröstet. För att skydda sig kunde man täppa till öppningar eller ge maran uppgifter som distraherade henne.
366 nätter har samlats in
Nya nattberättelser
Vad drömde du?
