Maran och mardrömmar
Under historien har det funnits olika sätt att förklara varför vi människor drömmer mardrömmar. Här ger Nordiska museets intendent Anna Fredholm dig några exempel på berättelser ur museets samlingar med knep för att skydda sig från mardrömmar. Och framför allt mot nattväsen som maran.
Sov inte på rygg om du vill slippa maran
Ordet ”mardröm” bottnar i det förindustriella samhällets berättelser om ”maran”, ett nattväsen som tog sig in i husen där människorna sov och framkallade ångestkänslor och tryck över bröstet. Särskilt utsatt var den som sov på rygg. Det berättas att maran flög upp på bröstet och stoppade sin tunga i den sovandes mun, eller satte sig ned mitt på ansiktet. Den som var drabbad av maran vaknade upp svettig och utmattad, med tovigt hår och en känsla av andnöd.
En jordbrukare från Voxtorps socken i Småland berättade om något han var med om som ung, som liknar ett möte med maran:
”Det var på den tiden när jag flottade och ledde ett arbetslag. En kväll blåste det upp till storm, och vi gav oss i land för att övernatta i en liten stuga på gränsen mellan Berga och Voxtorp som hette ”Vitefälle”. Den stod obebodd då, men där hade för en tid sedan bott en skomakare, som nu var död. Vi la oss till att vila och somnade, men på natten vaknade jag vid, att jag höll på att kvävas.
Röra på en tå och bryta förtrollningen, alltså. Men det har förekommit en lång rad föreställningar om vad människor kunde göra för att hålla maran på avstånd.
Ställ skorna rätt, täpp till alla hål och låt ögonbrynen växa ihop
I Nordiska museets arkiv finns exempelvis en berättelse från Småland där en man berättar att maran inte vågade sig fram om han vände sina skor bak och fram, det vill säga med tåspetsarna pekande utåt från sängen.
Ifrån Skodborg i Danmark finns en berättelse från 1870-talet om att maran inte kunde ge sig på den som hade sammanvuxna ögonbryn.
Ett annat knep var att täppa till alla nyckelhål, kvisthål eller andra öppningar där maran kunde ta sig in i huset. En man som levde i Fjärås socken i Halland i mitten av 1800-talet berättade att det gick att skydda sig från maran med en bibel eller psalmbok under huvudkudden.
Men det var inte bara människor som kunde råka ut för maran.
Skräm bort maran från ladugården
Maran kunde också ge sig på djuren i stallet. Ett tecken på marans framfart var att djuren var alldeles svettiga och toviga på morgonen. Det var särskilt onda tankar eller missunnsamhet som kunde locka dit maran.
En uppteckning från Eksjö i Småland berättar hur man kunde skydda djuren. Om man spikade upp en kråka eller uggla ovanför ingången till stall och ladugård vågade inte maran ta sig in och sätta sig på djuren. Och från Sideby i Finland berättas det att maran inte vågade sig in där det fanns levande höns.
Häng upp en mar-sten
I Nordiska museets samling finns en så kallad ”marsten”, som består av ett stycke flinta genomborrad av flera hål och fördjupningar. Stenen är fäst i ett rep som sitter knutet om en gren. Enligt inventarieförteckningen har den varit upphängd i ett stall i Ravlunda i Skåne för att skydda hästarna ifrån maran.
Skräm maran med fjädrar och tvinga henne att räkna
I Nordiska museets samling finns en fjäderkrans från 1850-talet som kommer från Fagerhults socken i Småland. Enligt uppgift förvarades den inuti ett täcke för att skydda den sovande från maran. Ytterligare en lösning som det berättades om i finska Österbotten, var att ge maran uppgifter som hon distraherades av, som att lösa upp knutar på ett snöre eller räkna sädeskorn som kastats ut över golvet.
Lura maran med trä som blixten slagit ned i
Maran kunde också luras att rikta in sin illvilja på andra materiella ting, som en rot eller annan del av ett träd. I Arjeplogs socken i Lappland berättade en äldre man i slutet av 1800-talet att en flisa av en åsksplittrad tall var det allra bästa skyddsmedlet mot maran. Föremål som associerades med blixtnedslag troddes nämligen besitta magiska krafter som människorna kunde använda till skydd och bot.
I Nordiska museets samling finns en trädknut som kommer från Angelstads socken i Småland i början av 1900-talet. I ett brev till museet daterat den 7 februari 1926 förklarar givaren trädknutens speciella betydelse:
”Han fiskade efter åtskilligt besvär upp den direkt ur sänghalmen inför mina förvånade ögon. Han hade förstås lite svårt att skiljas från den, ty den hade i över 30 år varit hans trogna sängkamrat och haft sin viktiga uppgift att fylla.
Han meddelade nämligen, att han huggit ’knutan’ i Ryssby socken i Småland, på den tiden han bodde där, och är det betydligt över 30 år, sedan han flyttade därifrån.
En mångårig bekantskap oss emellan gjorde, att han ej gärna ville neka mig den lilla reliken. Förmodligen hade han även andra skyddsmedel mot ’maran’ att vid förekommande behov tillgripas.”
Skydd mot maran och mardrömmar
- Sov inte på rygg
- Tänk inte onda tankar och var inte missunnsamm
- Ställ skorna med tåspetsarna utåt från sängen
- Låt ögonbrynen växa ihop!
- Häng upp en marsten
- Stoppa en fjäderkrans i påslakanet
- Ha en bibel under kudden
- Lura och distrahera: strö ut något på golvet eller knyt knutar på ett snöre så kan maran inte låta bli att räkna eller lösa upp dem
- Försök hitta något som blixten slagit ned i
- Skräms med en kråka eller uggla ovanför ladugårdsdörren
- Håll höns!
Har du något knep för att undvika mardrömmar?
Berätta för Nordiska museet i vår insamling där vi dokumenterar nordbornas nätter och drömmar.
