Traditioner

Pågår: 
Tills vidare

Fest och högtid livet igenom


De högtider som firas i Sverige idag är av olika ålder och har inslag från många delar av världen. Högtidernas firande har sitt ursprung både i religionen och i folktron. Spår finns av såväl hedendom som katolicism och protestantism.

Utställningen berättar både om traditioner som återkommer varje år och om sådana som hör livet till. I montrar visas detaljer och historia kring midsommarfirandet, julen, påsken och kräftskivan likväl som dopet, konfirmationen, bröllopet och begravningen.

 

Midsommarfirande. Foto: Karolina Kristensson/ Nordiska museet.



Julgranen

Långt innan vi satte in julgranen i stugan ställdes på många håll höga kvistade granar med endast en granruska i toppen på var sida om ytterdörren eller framför gården. Det var ett tecken på att julfriden hade inträtt men också ett skydd mot farliga makter.

Traditionen med inomhusgran kom från Tyskland och den första kända klädda granen i Sverige är från 1741 och var klädd med äpplen, saffranskringlor och vaxljus. Från herrgårdar, prästgårdar och skollärarboställen spred sig julgranen ut i bygderna, för att i slutet av 1800-talet vara allmän i hela landet. Då var fortfarande många granar så små att de kunde placeras på bordet eller hängas från taket.


Julaftonsinteriör från ett högborgerligt hem på 1890-talet i utställningen Traditioner.



Namnsdagsfirande

Förr var det mycket vanligare att man firade namnsdagar än födelsedagar - man visste inte alltid när man var född.

Årstafrun Märta Helena Reenstierna, som levde på Årsta gård nära Stockholm, skrev sina berömda dagböcker från 1793 fram till 1839. I dem berättar hon hur hennes namnsdagar som inföll i juli firades, bland annat att man ett år klädde hennes länstol med blomstergirlanger och sidenband.



Kristningasvep

I dag kan vi i Sverige välja hur vi vill högtidlighålla att ett barn har fötts. För hundra år sedan fanns knappast något val – då genomfördes ett kristet dop.

Det odöpta barnet ansågs helt oskyddat och kunde utsättas för både djävulens och trollens verk. Genom dopet kom barnet under Guds beskydd. Odöpta barn betraktades som hedningar och först i och med dopet blev de kristna. Dopdräkten försågs gärna med blänkande saker och symboler för att skydda banret mot ”onda makter” under färden till kyrkan.



Andersdagen 
 

Om  Anners braskar, så slaskar jul,
Men slaskar Anners, så braskar jul.

 

Så sa man förr om Andersdagen, den 30 november. Braska betyder att det är så kallt att det dånar, knastrar och brakar. Dagen har fått sitt namn efter aposteln Andreas som var Jesu första lärjunge.



Häxprocesser och påskkärringar

Dagens påskfirande inleds med skärtorsdagen som enligt folktron är dagen då häxorna flyger till Blåkulla för att umgås med djävulen. Förr var man noga med att låsa in redskap som spadar och kvastar eftersom häxorna kunde använda dem till sin färd. I utställningen berättas om hur det på 1600-talet rådde en så stor häxskräck, att hundratals kvinnor avrättades efter att ha anklagats för att utöva häxkonst.

Nu för tiden uppträder de utklädda påskkärringarna på skärtorsdagen eller påskafton. Traditionen att klä ut sig till påskkärring inleddes troligen i början av 1800-talet, då det mest var ungdomar och vuxna som klädde ut sig. De efterliknade de riktiga häxorna och hittade på olika hyss. Dagens små påskkärringar är harmlösa och nöjer sig med att be om godis.




Fettisdag

Tidig morgon fettisdagen 1909: Klockan är 6 och tre bröder iklädda nattskjortor med faslagsris i händerna smyger tyst på tå för att piska hushållets övriga invånare. Efter utdelandet av risbastun väntar fettisdagsbullar med måttlig fyllning som äts med ångande vam mjölk i djupa tallrikar.



Begravning: Hanse-Kalle i kistan

Fiskaren Hans Karlsson, kallad Hanse-Kalle, står lik i fiskeboden på 1930-talet. Fram till för ungefär hundra år sedan dog de flesta i Sverige i hemmet. Ända från barndomen såg man äldre generationer vissna och sedan dö, men också yngre människor som dog i sjukdomar och farsoter.

När en person avlidit hjälptes hela byn åt att ordna med det praktiska. Snickaren gjorde kistan och grannarna svepte den döde. Att gräva graven turades man om med. Gästerna bidrog med mat och bakverk till begravningskalaset. För att familjen och vännerna skulle få ta avsked låg den avlidne kvar i hemmet i sin kista i ett par dagar.


 

  • Begravning: Hanse-Kalle i kistan. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
    Begravning: Hanse-Kalle i kistan. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
  • Uppdukat för påskmiddag. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
    Uppdukat för påskmiddag. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
  • Adventsstjärna och adventsljusstake. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
    Adventsstjärna och adventsljusstake. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
  • Julbak. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet
    Julbak. Foto: Karolina Kristensson, Nordiska museet


Upptäck mer


Litteraturlista för utställningen


Årets dagar

Här berättas ingående om årets högtider, helgdagar, traditioner, seder och bruk – när, hur och varför?
 

Läs mer om årets dagar

Ladda ner Årets dagar-appen