Lucia

Luciafirandet i Sverige med en ljusbeprydd lucia i procession är en modern tradition som tog fart under 1920-talet. I de högre stånden fanns sedan 1700-talet dock ett luciafirande som i någon mån liknar vår tids. I bondesamhället som helhet var lucianatten mest förknippad med övernaturliga väsen.

Bilden: Luciafest i en privatskoleklass i Göteborg, 1906. Foto: Fotograf ej känd, Nordiska museet.

Luciafirandet – både traditionellt och modernt

Namnet Lucia kommer av latinets lux som betyder ljus. Detalj från akvarell av Emelie von Walterstorff. Foto: Hans Koegel, ©Nordiska museet.

Luciahögtiden är både traditionell och modern. Den fick sin nuvarande karaktär först efter en tävling i Stockholms Dagblad 1927. Den vinnande lucian gick i en procession i Stockholm med elektriskt ljus i håret. Tävlingskonceptet spreds till andra tidningar och med detta så trädde lucia ut i den moderna offentligheten.

 

Enligt helgonlegenden om Sankta Lucia ljöt Lucia martyrdöden år 304. Hon levde i Syracusa på Sicilien där hennes trolovade enligt legenden angav henne som kristen. Eftersom den kristna tron var förbjuden i Romerska riket, skulle hon brännas på bål – vilket mirakulöst nog inte skadade henne. I en variant av legenden beundrades hennes ögon av en ung man, varpå hon stack ut ögonen och skänkte dem till honom. Genom ett mirakel fick hon då synen åter. Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon.

 

Den ljusprydda lucian – lussebruden – som kommer med en bricka på luciamorgonen, var en högreståndssed, och förekom framför allt i Västsverige. Första gången vi hör talas om den svenska luciaseden är 1764 på Horns boställe norr om Skövde. I mitten av 1800-talet spreds luciaseden vidare till universitetsstäderna och olika organisationer med västsvenskar i förskingringen. På Skansen startades luciafirande på 1890-talet i ett försök att visa provinsiella festseder.

Lucia i bondesamhället

Lucia, för tidningen Idun 1943. Foto: Kerstin Bernhard, ©Nordiska museet.

I det svenska bondesamhället räknades lucianatten den 13 december länge som årets längsta. Denna föreställning levde kvar, trots kalenderreformen 1753 som flyttade vintersolståndet till 21–22 december. Enligt folktron var lucianatten farlig, eftersom övernaturliga makter var i rörelse och djuren kunde tala.

 

Luciadagen var en stor festdag, särskilt i Västsverige. Där kallades den ”lille julafton” eller ”lusse långnatt”. Man åt – om man kunde – stora mängder mat, en återklang av den katolska fasteperioden. På vissa håll åt man tre frukostar. Lussebruden, som förekom på vissa håll, var en kvinna klädd i halm, eller ibland en halmdocka, som man kunde dansa med.

Under 1800-talet uppträdde lucia ensam eller med en eller två följeslagare. När processionen flyttade in i städerna växte luciaföljet med tärnor och stjärngossar, som tidigare uppträtt som de tre vise männen i julupptågen på annandagen och trettondagen.

 

I vår tid är luciafirandet en högtid som vi påminns om i det offentliga och via massmedia. Luciahögtiden har alltmer kommit att symbolisera svensk kultur. Melodin till luciasången är italiensk och de svenska textvarianterna skrevs först på 1920-talet. Luciafirande förekommer även i Finland.

 

Namnet Lucia kommer av latinets lux, som betyder ljus.

Lucia och vädertydor

Luciadagen användes även för att förutsäga väder och som en märkesdag. En regel var att grisen skulle vara slaktad till lucia. På andra håll sade man att tröskningen skulle ha avslutats vid denna tidpunkt, liksom att hästarna skulle skos för vintern. Minnesreglerna berättar att vissa arbetsuppgifter skulle vara färdiga vid lucia så att julfirandet kunde börja.

Datum: 
2016-12-13
2017-12-13
Logotyp för appen Årets dagar

Årets dagar-appen

Med Årets Dagar-appen lär du dig allt om kända och okända dagar. Markera de dagar du vill bli påmind om och dela dina favoriter på Facebook.

Ladda hem Årets dagar-appen här