Valborgsmässoafton

Valborg är en mycket gammal högtid, som kom till Sverige från Tyskland någon gång under medeltiden. Eldarna var tidigt ett inslag i denna skyddande fest, liksom ungdomstemat. Dess ursprung är katolskt, och firas till minne av det tyska helgonet Walpurgis.

Bilden: Valborgsmässoeld på Skansen med Nordiska museet i bakgrunden. Foto: K W Gullers, ©Nordiska museet.

Ett firande från medeltiden

Årshögtider. Valborg. Valborgsmässobålet brinner i Floda, Dalarna. "Valborrar" iförda masker bär ris till bålet. 1936. Foto: AB Text och Bilder.

Carl von Linné gjorde följande notering i sin anteckningsbok år 1749 på sin resa i Västmanland:

”ty lantmannen har för sed alltifrån Hedenhös, att natten före Valborgsmässodagen upptända eldar på marken, att däromkring dansa och fägna sig åt den kommande sommaren, vilket alltså är relikvier av de gamlas Floralia, som endast är kvarhållne i Uppland och de nästgränsande socknarna men näppeligen i andra svenska provinser.”

Även om vi idag får hålla oss en smula skeptiska mot att valborg firats sedan ”Hedenhös”, så visar exemplet att valborg i Sverige ägnats åt att genom eldar skydda boskap och djur från rovdjur och magiska krafter.

Det svenska valborgsmässofirandet äger rum på aftonen före valborgsmässan den 1 maj, som fördes in i landet av tyskar på medeltiden. Det helgon som firades, Sankta Walpurgis, var en abbedissa som levde på 700-talet. Hennes namn hade antagligen inte blivit ihågkommet om inte första maj ända sedan medeltiden har varit en viktig profan festdag. I städerna valde köpmanna- och hantverkargillena nya dignitärer, och i byarna hölls bystämma med val av ny ålderman. Kvällen innan samlades man utomhus till en fest och tände bål.

I tysk tradition sågs Walpurgisnacht som tidpunkten för häxsabbaten, vilket antas vara förklaring till den tyska seden att tända eldar. Denna sed kom till svenska städer och spreds sedan till landsbygden.

Valborgsfirandet har i Sverige en historia från medeltiden, redan då förknippad med ungdomar och deras festande. I de gammaldanska områdena – Skåne, Halland och Blekinge – gick pojkar och flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna. När de förbjöds att använda kyrkans klockor till samling, övergick de till att tända eldar för att påkalla uppmärksamhet. Detta ska enligt vissa tolkningar ha varit upprinnelsen till eldarna.

Ungdomens fest

Bilder från Valborgsfirandet i Ekonomikumparken, Uppsala, 2010. Foto: Erik Ottosson, ©Nordiska museet.

Idag är valborgsmässan den första vårfesten i vårt land. Den fick ett uppsving i städerna under efterkrigstiden, när arbetar- och folkrörelseorganisationer arrangerade valborgseldarna i olika bostadsområden. Idag är det mer regel än undantag att dessa organisationer, villaföreningar eller andra organisationer arrangerar valborgseldar och fester. Även idag finns ett ungdomstema, där ungdomar tar tillfället i akt att bryta mot normer, till exempel genom alkoholförtäring av för vuxna provocerande stora mått. Ett tidigt exempel på ungdomstema finns hos författaren och journalisten Maximilian Axelsson som år 1855 skriver i sin bok om Västerdalarna 1855:

”Valborgsmessan är för ungdomen i Floda en synnerligen förlustelse. Ej nog med att man här på Valborgsmessoaftonen upptänder de vanliga eldarne; man har dessutom ock en mängd upptåg, hvilka troligen sällan, om någonsin, förekommer på andra orter.”

I de växande storstäderna under 1800-talet blev valborg förknippad med superi, särskilt bland arbetarna. I dagstidningar från 1880-talet kunde man några dagar efter valborg läsa om att arbetare låg berusade bakom buskar och träd på Djurgården och att polisen hade fullt upp med att ta hand om berusade personer. Superiet bland arbetarna speglar de hårda villkor som städerna bjöd dem.

Datum: 
2014-04-30
2015-04-30
2016-04-30
2017-04-30