Påskafton

Påsken är kristenhetens mest betydelsefulla helg. Påskens religiösa budskap är att påminna om Jesus lidande, död och återuppståndelse. Också inom judisk tro har påsken mycket stor betydelse, men firas till åminnelse av judarnas uttåg ur Egypten. Ordet påsk kommer från det hebreiska ordet pesah och medeltidslatinets pascha. Veckan före påsk kallas stilla veckan, som inleds med palmsöndagen. Själva påskhelgen består idag av skärtorsdagen, långfredagen, påskafton, påskdagen och annandag påsk. Påsken är sammanlänkad med fastlagen och fastan.

Bilden: Påskägg. Pappägg använda på 1920- och 30-talen. Foto: Birgit Brånvall, ©Nordiska museet.

Påskveckan

Tre små påskkäringar med rosa plastkorg i Knivsta, Uppland. Foto: Birgit Brånvall, ©Nordiska museet.

I Sverige börjar påsken traditionellt firas på påskaftonen, det vill säga dagen före Jesus återuppståndelse i den bibliska berättelsen. Påsken innebär slutet på fastan, den 40 dagar långa period när man undvek att äta kött. Fastan är en kvarleva från den katolska tiden.

Påskveckan inleds med stilla veckan eller dymmelveckan som den också kallats, en period som påminde om Jesus lidande. Då var det till exempel inte lämpligt att hålla gillen (fester) eller bröllop. Att ”dymla” innebar att kyrkklockans järnkläpp byttes ut mot en kläpp av trä eller att järnkläppen kläddes med tyg. Klangen blev då mer dov. I vårt samhälle har skärtorsdagen kommit att inleda påskhelgen och är för vissa en halv arbetsdag. I det förindustriella samhället föreställde man sig att häxorna påbörjade resan till Blåkulla, en resa som ansågs starta vid kyrkans klockstapel. Mot häxorna skyddade man sig genom att rita kors och andra tecken på ladugårdsdörrar. På vissa håll tändes påskeldar för att förjaga allt ont, gärna åtföljda av gevärsskott. Det senare har en parallell i vår tids påsksmällare.

Under skärtorsdagen kan man på många håll i Sverige träffa på påskkäringar, till häxor utklädda barn. Påskkäringar kan man också träffa på under påskafton. Långfredagen hade i Sverige en stark betoning på sorg och bot. Den firades stilla, inte sällan med svarta kläder. Sorg- och botgöringstemat har funnits med till modern tid. Teatrar, danspalats och biografer var ända fram till 1970-talet enligt lag skyldiga att hålla stängt. Påskafton har ett mer festligt tema, eftersom påskhelgen sedan gammalt inleds redan på aftonen före påskdagen.

Påskens traditioner

Påskharen sägs komma med, eller gömma, påskgodis till barnen. Foto: Birgit Brånvall, ©Nordiska museet.

Påsken är starkt förknippad med ris, så kallat fatslagsris eller påskris. I vår tid köper vi ris som prydnad, medan det i bondesamhället hade en starkare symbolisk innebörd av lidande men också lekfullhet. Under långfredagen användes ris för att låtsaspiska varandra, en sed som är känd åtminstone sedan 1600-talet i Sverige. Påskriset är mer att betrakta som ett rent dekorationsris, som blev vanligare under 1800-talet. Att påskliljor förknippas med påsken, liksom den gula färgen, är sentida drag i påskfirandet. På en del håll i Sverige skriver och ritar man ännu påskbrev, med skämtsamma och retfulla verser och teckningar.

En av de mest utmärkande symboliska matvarorna under påsken är ägg. Ägg som mat är en vida spridd kristen symbol, vilket säkert till del förklarar äggens betydelse under påsken. Men påsken infaller också under en tid på året när honorna börjat värpa och tillgången på ägg var jämförelsevis god. Äggmålning är i vårt land känt sedan 1700-talet. En annan typisk matvara är fisk, särskilt lax i vår tid.

En mer sentida påskfigur är påskharen. Det är en tysk tradition som kommit till Sverige från Tyskland under sent 1800-tal. Enligt den tyska traditionen var det påskharen som kom med äggen. Sannolikt har påskharens roll i påskfirandet förstärkts genom anglosaxisk påverkan under vår tid. Påskharens spridning i Europa och senare Sverige har sin förklaring i godisindustrins expansion under 1800-talet.