Gå till innehåll

Magiskt skydd mot sjukdom

Tänk dig att du lever i en tid när ingen vet var sjukdomar kommer ifrån. Det finns inga vaccin eller moderna mediciner.  Hur skulle du skydda dig eller ett barn mot sjukdomar? Kanske med ett ellakors runt halsen.

Ett smycke i silver med ett inristat kors.
Ellakors ur Nordiska museets samlingar. Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet, NM.0113478

I Nordiska museets samlingar finns exempel på silversmycken som troddes bära på magisk kraft och skydd mot sjukdom. Om de var tillverkade under rätt former. Och om du bar det närmast kroppen så att ingen annan såg.

I bondesamhället (det vill säga det förindustriella samhället) fanns ingen läkarvetenskap. Ingen sjukvård. Ingen kunskap om virus. Sjukdomar som idag går lätt att bota var ofta livshotande. Då satte många sitt hopp till andra åtgärder.

Inom den nordiska folkmedicinen fanns magiska tekniker och material som ansågs bota sjukdom. Metaller, särskilt järn, är ett exempel på folkmedicinens skydd mot sjukdom och övernaturliga väsen. Eftersom metaller framställs i kontakt med eld ansågs de få med sig eldens kraft och skydd.

Ellakors som skydd mot älvors onda andedräkt

En sådan magisk teknik var att använda Ellakors, eller Älvkors som de också kallades. Ett Ellakors var en rund silveramulett prydd med ett kors och en skyddande text som åberopade Jesus och Gud.

Ellakors förekom i sydligaste Sverige och Danmark, där många trodde att de kunde skydda mot och bota sjukdom. Särskilt barn – och särskilt mot sjukdomar som älvor (eller Ellen, ett vattenväsen) framkallade med sin andedräkt: för vem vill att ens barn ska drabbas av ”älvablåst”, med påstådd risk för komplikationer som ”älvabröt” eller ”elleskott”?

  • Älvablåst yttrade sig i olika hudåkommor som nässelfeber, rodnader och utslag
  • Älvabröt gav svår värk
  • Elleskott orsakade nedstämdhet och ångest

Tillverkat under särskilda former

Nyfödda barn och konfirmander, eller vuxna som blivit sjuka, kunde få ett ellakors. Enligt traditionen kunde ellakorsen inte säljas vidare, de skulle följa bäraren i graven.

Om du behövde ett ellakors måste det tillverkas under särskilda former för att få sin kraft. Bland annat gällde:

  1. Du måste tigga ihop silver till smycket i grannskapet.
  2. Smeden fick inte ta betalt för sitt arbete.
  3. Helst skulle smeden också smida under tystnad för att silvret skulle få full kraft.
  4. Korset skulle vara präglat med ett fyraarmat solkors, ett kristusmonogram, en bön om hjälp och bärarens initialer.
  5. Korset skulle bäras under kläderna närmast kroppen, så att ingen annan kunde se det.

Ellakorset på bilden är använt i Skåne, det kom som gåva till Nordiska museet 1909. Du kan se det i verkligheten i familjeutställningen Tidsvalvet på Nordiska museet.